Påvel Nicklasson Boeken

Johan Haquin Wallman (1792-1853) var sin generations skickligaste antikvarie. Under tjugo års tid reste han genom Sydsverige för att dokumentera fornlämningar. Han skrev prisbelönta avhandlingar och blev ledamot i Vitterhetsakademien. Han var sjuk i tuberkulos och malaria, upp över öronen skuldsatt, utstött och förtalad. Ingenting kunde dock förmå honom att sluta forska om forntiden. Wallmanns sätt at bedriva arkeologi föll snabbt i glömska och ingen har utforsket hans enorma kvarlåtenskap. Med Wallmanns livsöde som fond ger boken ett nytt perspektiv på hur arkeologin växte fram under 1800-talets första decennier och vilken avgörande betydelse som romantiken har haft för vår syn på forntiden