Den femtioåriga sjuksköterskan Nahíd har sex månader kvar att leva, enligt läkarna. Men Nahíd litar inte på dem. Hon känner ett motstånd både mot sin diagnos och den läkare som meddelar den. Inombords kämpar hon med ilska över livet - över hur det har utvecklat sig efter att hon och hennes man tvingades fly från Iran efter revolutionen, och över att livet kommer att fortsätta utan henne. Hon känner sig ensam, både i sin sjukdom och i sina tankar. Hon önskar att hon kunde komma närmare sin dotter Aram, men det lyckas inte. När hennes död närmar sig inser Nahíd att hon borde försöka skydda Aram från smärtan. Hon vet att hon borde, men vad är döttrar till för om inte för att dela sina mödrars smärtor? Berättelsen skildrar teman av rotlöshet och förlust, men också de starka och plågsamma banden mellan mor och dotter. Golnaz Hashemzadeh Bondes roman väcker frågor om vad vi lämnar efter oss till våra barn och vad vi är skyldiga våra närmaste.
Golnaz Hashemzadeh Bonde Volgorde van de boeken (chronologisch)
Golnaz Hashemzadeh Bonde schrijft over de complexiteit van identiteit, ontheemding en de zoektocht naar ergens thuishoren. Haar werken duiken diep in de diepgaande emotionele gevolgen van migratie en culturele botsingen, vaak gericht op vrouwelijke personages die navigeren tussen verschillende werelden. Bonde gebruikt scherpe psychologische inzichten om rijk getekende individuen te creëren wier innerlijke strijd bredere maatschappelijke en politieke thema's weerspiegelt. Haar proza kenmerkt zich door lyrische kwaliteit en diepe empathie, waardoor lezers worden meegetrokken in de introspectieve reizen van haar personages.
